Rötterna

Det är ganska många av oss som har blivit födda av ensamstående mor, och för ca.80 år sedan var det, tyvärr, något fruktansvärt att en ogift kvinna födde barn, men mannen kom undan på ett mycket lättsamt sätt, det var kvinnan som ensam fick ta skammen. Jag är glad att det har blivit bättre för dessa kvinnor som ”råkar” ut för dessa karlar som har bara ett i sikte, förföra kvinnan och när dom fått som dom ville lämna henne i sin ensamhet och hon får stå för följderna.

Jag har varit ett sådant barn som föddes in i vår värld där fattigdomen var härskande bland oss torparfamiljer, jag kom nämligen till en torparfamilj uppe i Lappland där ”Mor” hade fött 9 barn och av dom så levde 7 när dom tog emot mig 3 veckor gammal. Det blev en mun till att mätta i den torparfamiljen men det gick trots allt att utöka med en ”oäkting”, och jag tackar Gud att jag kom till den torparfamiljen, för där fick jag lära mig att det fanns en Gud och även bedja barnabönen, Gud som haver.

Detta gör att när man kommer upp i åren och börja tänka på, var finns min släkt? Har jag syskon? Och var finns syskonen? Var finns den övriga släkten? Kan jag söka igen en del av släkten osv. och detta gjorde jag omkring 1946, när jag sökte upp den kvinna som hade fött mig till den här världen och det som följde av detta besök kommer jag att berätta om vid ett annat tillfälle.

I denna torparfamilj kom jag 3 veckor gammal? Mina fosterföräldrar hade gift sig av kärlek som jag förstår men på grund av den fattigdom som rådde I hemmet så började min Far att dricka för att dölja sin djupa sorg. Och när han var berusad så var han inte lätt att ha göra med och många gånger när han kom hem från marknaden i Lycksele, så ställde han till med ett väsen utan like och när detta fortsatta år efter år, så förstår jag att man kan släcka även den starkaste låga. Detta resulterade i att jag och mor vi åt vår mat tillsammans och far åt för sig själv. Här ser vi hur viktigt det är att vårda kärleken till varandra, och ni som läser detta glöm inte bort att ni har lovat att ta hand om varandra livet ut. Vårda kärleken låt ingenting få störa den.

Hemmet.

Pappa var först I byn att odla upp mark, som dom fick arrendera av kronan under vissa villkor, det var den dåtidens socialhjälp. Det är mycket att säga om hur staten bar sig åt mot krontorparna, det är många som skrivit om detta. Den fattige skulle hållas på mattan även av statens tjänstemän.

Det första som mor och far fick göra var att bygga upp en ladugård där dom fick in sin ko mm. Och så bodde dom I ladugården över vintern tillsammans med djuren. Under tiden som bygget pågick så var mor och Tora och Sven ute och plockade gräs runt stenarna och bar hem, rensade dikena på gräs, gjorde nekar av löv från träden, allt för att klara vinterfoder åt djuren. Så var det förr.

Pappa hade ingen häst det kunde inte torpet bära det var för litet så därför var det för mor och far att använda lie och slå sitt hö för hand och bära in höet för hand. Vilket liv dom levde förr I tiden, för att överhuvudtaget kunna överleva. På den tiden var dom ute på myrarna och slog s.k. myrhö som dom härsade upp på slanor som var tillverkade av något träslag, och under vintern när det bar på myren, dvs. hade frusit till så drog dom detta på släden hem till gården.
Om det fanns något kvar när en renflock på ca. 3000 renar hade gått äver myren?
Likaså tog dom grenar från lövträd och gjorde nekar av detta för att ha löv till sina djur när höet började ta slut under vintern.

På den tiden fanns det ingen vattenledning som gjorde att man fick rinnande vatten inne i ladugården, utan man fick bära in vattnet från en grävd brunn som fanns i sluttningen bakom ladugården och när det minskade i brunnen fick man dra vatten från en bäck som rann ca. 100 meter från huset. På vintern var det inte så roligt att ställa så´n på kälken och ge sig ut I kylan, hugga upp hålet som hade frusit igen sen förra gången. Vantarna blev som boxarhandskar på händerna när dom frös på grund av vattnet. På samma sida som brunnen låg vår gödselstacken och vi kan tänka oss hur mycket som rann ner mot brunnen från den, på den tiden fanns det inget som hette miljö. (Så´n = träkagge)

Det var där I skolan som jag lärde mig att aldrig ge upp utan att försvara mig så länge jag kunde stå på benen. Det var många som försökte komma åt mig i min ålder och även de som var flera år äldre än mig, men det gick inte på grund att jag var stor för min ålder och att jag hade vissa krafter som gjorde att jag kunde försvara mig, ja det kunde jag, utan att skryta så var det ingen som rådde på mig. Det var min räddning och som gjorde att min vaksamhet blev skärp och detta har räddat mig från många otrevligheter senare i livet.

Slåttermaskinens intåg.

Jag var ca. 9 år när jag såg en hästdragen slåttermaskin första gången, det var farbror Mattsson från Brännland som kom körandes med den efter landsvägen en solig sommardag. Vilken hastighet som han slog ner höet som brukar ta så lång tid med lien. Nu var det bara att vända höet för torkning så var det klart för oss att bära in höet för hand. Detta var den gamla goda tiden. Alltid en framgång.

Traktorns intåg.

Jag glömmer aldrig när Jakobsson från Rörmyrberg kom körande med sin nyinköpta traktor efter landsvägen, det blev djupa spår I grusvägen efter den, hjulen var gjorde av stålmaterial, och runt på de bakre hjulen satt som V-formade taggar av plåt som stack ut ca. 1 dm. Detta var gjorda för att det skulle få bättre tag i jorden och dra maskinutrustningen bättre. I dag skulle det bli ett ramaskri om man körde med sådana hjul på de asfalterade vägarna men på de gamla grusvägarna gick det bra. Det fanns inte så många bilar för den delen heller. Namnen i texten är påhittade på grund av efterlevande.