Soldaterna och befälhavaren och judarnas o grep nu Jesus och band honom. De förde honom först till Hannas, svärfar till Kaifas som var överstepräst det året. Det var Kaifas som hade gett judarna rådet att det var bättre att en man dog i folkets ställe. Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och kom in på översteprästens gård tillsammans med Jesus. Men Petrus stod kvar utanför vid porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med flickan som vaktade porten och hämtade in Petrus. Tjänsteflickan frågade Petrus: ”Är inte du också en av den där mannens lärjungar?” Han svarade: ”Nej, det är jag inte.” Det var kallt, och tjänarna och vakterna hade gjort upp en koleld där de stod och värmde sig. Även Petrus stod där tillsammans med dem och värmde sig. (Johannesevangeliet 18:12-18 SFB14)
Översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget. Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens. Då trädde några fram och vittnade falskt mot honom och sade: ”Vi har hört honom säga: Jag ska riva ner det här templet som är gjort av människohand, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort av människohand.” Men inte heller denna gång stämde deras vittnesmål överens. Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: ”Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?” Men Jesus var tyst och svarade inte. Återigen frågade översteprästen honom: ”Är du Messias, den Välsignades son?” Jesus svarade: ” Jag Är. Och ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln.” Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: ”Behöver vi några fler vittnen? Ni har hört hädelsen! Vad anser ni?” Alla dömde honom skyldig till döden. Några började spotta på honom, täckte över hans ansikte och slog honom med knytnävarna och sade: ”Profetera!” Och rättstjänarna tog emot honom med slag i ansiktet. (Markusevangeliet 14:55-65 SFB14)
Simon Petrus stod och värmde sig. Då frågade de honom: ”Är inte du också en av hans lärjungar?” Han nekade och sade: ”Det är jag inte.” En av översteprästens tjänare, en släkting till den vars öra Petrus hade huggit av, sade: ”Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?” Petrus nekade än en gång – och strax gol en tupp. (Johannesevangeliet 18:25-27 SFB14)
Tidigt på morgonen tog alla översteprästerna och folkets äldste sitt beslut att de skulle döda Jesus. (Matteusevangeliet 27:1 SFB14)
Från Kaifas förde de sedan Jesus till pretoriet. Det var nu tidigt på morgonen. Själva gick de inte in i pretoriet, för att inte bli orena utan kunna fira påsken. Pilatus kom därför ut till dem och frågade: ”Vad anklagar ni den här mannen för?” De svarade: ”Hade han inte varit en brottsling skulle vi inte ha överlämnat honom till dig.” Pilatus sade till dem: ”Ta ni honom och döm honom efter er lag!” Judarna sade: ”Vi har inte rätt att avrätta någon.” Så skulle det ord uppfyllas som Jesus hade sagt när han angav på vilket sätt han skulle dö. (Johannesevangeliet 18:28-32 SFB14)
Men när Judas som hade förrått honom såg att Jesus var dömd, ångrade han sig och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste och sade: ”Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.” De svarade: ”Vad rör det oss? Det får du ta ansvar för.” Då kastade han in silvermynten i templet och gav sig av. Sedan gick han bort och hängde sig. Översteprästerna tog mynten och sade: ”Det är inte tillåtet att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar.” De tog ett beslut att för pengarna köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. Därför kallas den åkern än i dag för Blodsåkern. Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Och jag tog de trettio silvermynten, det pris som Israels barn hade satt på honom som hade värderats, och jag gav dem som betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig. (Matteusevangeliet 27:3-10 SFB14)
Men de var påstridiga och sade: ”Han hetsar upp folket med sin lära över hela Judeen, från Galileen och ända hit.” När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var galilé. Och när han fick veta att Jesus kom från Herodes myndighetsområde, skickade han honom till Herodes som också var i Jerusalem under de dagarna. (Lukasevangeliet 23:5-7 SFB14)
När Herodes fick se Jesus blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, för han hade hört om honom och hoppades nu få se honom göra något tecken. Herodes ställde många frågor till honom, men Jesus svarade honom inte. Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt. Då fick Herodes och hans soldater förakt för honom, och han hånade honom genom att sätta på honom en praktfull dräkt innan han sände honom tillbaka till Pilatus. Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Förut hade det rått fiendskap mellan dem. (Lukasevangeliet 23:8-12 SFB14)
Medan Pilatus satt på domarsätet, sände hans hustru bud till honom: ”Du ska inte ha med den där rättfärdige mannen att göra! I natt var jag svårt plågad i en dröm för hans skull.” (Matteusevangeliet 27:19 SFB14)
Pilatus gick tillbaka in i pretoriet och lät kalla in Jesus och frågade: ”Så du är judarnas kung?” Jesus svarade: ”Säger du det av dig själv, eller har andra sagt det om mig?” Pilatus svarade: ”Jag är väl inte jude? Ditt folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?” Jesus svarade: ”Mitt rike är inte av den här världen. Hade mitt rike varit av den här världen, skulle mina tjänare ha kämpat för att jag inte skulle utlämnas åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen.” Pilatus sade: ”Du är alltså kung?” Jesus svarade: ”Du själv säger att jag är kung. Därför är jag född och därför har jag kommit till världen, för att vittna om sanningen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst.” Pilatus sade till honom: ”Vad är sanning?” Med de orden gick han ut till judarna igen och sade till dem: ”Jag finner honom inte skyldig till något brott. (Johannesevangeliet 18:33-38 SFB14)
Pilatus sammankallade översteprästerna och rådsherrarna och folket och sade till dem: ”Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han förvillar folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det ni anklagar honom för. Det gjorde inte Herodes heller, och därför sände han honom tillbaka till oss. Ni ser att han inte har gjort något som förtjänar döden. Därför ska jag prygla honom och sedan släppa honom.”
Då skrek hela hopen: ”Bort med honom! Låt oss få Barabbas fri!” – Barabbas var fängslad för ett upplopp i staden och för mord. – Pilatus talade till dem igen, för han ville släppa Jesus. Men de ropade: ”Korsfäst! Korsfäst honom!” För tredje gången sade han till dem: ”Vad har han då gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Därför ska jag prygla honom och sedan släppa honom.” Men de pressade honom med höga rop och krävde att Jesus skulle korsfästas, och deras rop blev allt starkare. (Lukasevangeliet 23:13-16, 18-23 SFB14)
Då tog Pilatus Jesus och lät gissla honom. Soldaterna flätade en krona av törne och satte på hans huvud och klädde honom i en purpurröd mantel. Sedan gick de fram till honom och sade: ”Var hälsad, judarnas kung!” och slog honom i ansiktet. Pilatus gick ut igen och sade till dem: ”Se här, jag för ut honom till er så att ni förstår att jag inte finner honom skyldig till något.” Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln, och Pilatus sade till dem: ”Se människan!” När översteprästerna och deras tjänare fick se honom, skrek de: ”Korsfäst! Korsfäst!” Pilatus sade då till dem: ”Ta ni och korsfäst honom! Jag finner honom inte skyldig till något.” Judarna svarade: ”Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, för han har gjort sig till Guds Son.” (Johannesevangeliet 19:1-7 SFB14)
När Pilatus hörde det blev han ännu mer rädd. Han gick tillbaka in i pretoriet och frågade Jesus: ”Varifrån är du?” Men Jesus gav honom inget svar. Pilatus sade till honom: ”Talar du inte med mig? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?” Jesus svarade: ”Du skulle inte ha någon makt alls över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld.” Från det ögonblicket försökte Pilatus få honom fri. Men judarna skrek: ”Släpper du honom är du inte kejsarens vän! Den som gör sig själv till kung sätter sig upp mot kejsaren.” (Johannesevangeliet 19:8-12 SFB14)
När Pilatus såg att inget hjälpte utan oron bara ökade, tog han vatten och tvådde sina händer inför folket och sade: ”Jag är oskyldig till den mannens blod. Det här får ni själva ta ansvar för.” Allt folket svarade: ”Låt hans blod komma över oss och över våra barn!” Då frigav han Barabbas åt dem, men Jesus lät han gissla och utlämnade honom till att korsfästas. (Matteusevangeliet 27:24-26 SFB14)
Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas. De tog med sig Jesus, (Johannesevangeliet 19:16 SFB14)
De hejdade en man som just kom in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexander och Rufus. Honom tvingade de att bära Jesu kors. (Markusevangeliet 15:21 SFB14)
En stor skara ur folket följde honom, även kvinnor som sörjde och grät över honom. Då vände Jesus sig till dem och sade: ”Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. Det kommer dagar då man ska säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte fött och de bröst som inte ammat. Då ska man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Göm oss! För om de gör så här med det friska trädet, vad ska då inte ske med det torra?” (Lukasevangeliet 23:27-31 SFB14)
Och när de kom till den plats som kallas Golgata, vilket betyder Dödskalleplatsen, gav de honom vin blandat med galla att dricka. Han smakade på det men ville inte dricka. (Matteusevangeliet 27:33-34 SFB14)
Där korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra, en på var sida med Jesus i mitten. Pilatus lät också skriva ett anslag som sattes upp på korset. Där stod skrivet: ”Jesus från Nasaret, judarnas kung.” Anslaget lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus blev korsfäst låg nära staden och texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska. Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: ”Skriv inte judarnas kung, utan att han har sagt: Jag är judarnas kung.” Pilatus svarade: ”Det jag skrivit har jag skrivit.” När soldaterna hade korsfäst Jesus tog de hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en för varje soldat. Men livklädnaden var utan sömmar, vävd i ett enda stycke uppifrån och ner. Därför sade de till varandra: ”Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som ska få den.” Skriften skulle nämligen uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. Så gjorde nu soldaterna. (Johannesevangeliet 19:18-24 SFB14)
På samma sätt förlöjligade även översteprästerna och de skriftlärda och de äldste honom och sade: ”Andra har han frälst, sig själv kan han inte frälsa. Han är Israels kung! Nu får han komma ner från korset, så ska vi tro på honom. Han litar på Gud, nu får Gud rädda honom om han älskar honom. Han har ju sagt: Jag är Guds Son.”
Vid sjätte timmen kom ett mörker över hela landet som varade fram till nionde timmen. Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ” Eli! Eli! Lema sabaktani? ” Det betyder: ” Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? ” Några av dem som stod där hörde det och sade: ”Han ropar på Elia!” En av dem sprang genast och tog en svamp, fyllde den med ättikvin, fäste den runt en käpp och gav honom att dricka. De andra sade: ”Vänta, så får vi se om Elia kommer och räddar honom.” (Matteusevangeliet 27:41-43, 45-49 SFB14)
Och Jesus ropade med hög röst: ”Far, i dina händer överlämnar jag min ande.” När han hade sagt detta, gav han upp andan. (Lukasevangeliet 23:46 SFB14)
Det var förberedelsedag, och judarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten, eftersom det var en stor sabbatsdag. Därför bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas och kropparna tas bort. Soldaterna kom då och krossade benen på den förste, och sedan på den andre som var korsfäst tillsammans med honom. Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben. I stället stack en av soldaterna upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten. Den som har sett det har vittnat för att också ni ska tro. Hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Detta hände för att Skriften skulle uppfyllas: Inget av hans ben ska krossas. Och ett annat ställe i Skriften säger: De ska se upp till honom som de har genomborrat. (Johannesevangeliet 19:31-37 SFB14)
Josef från Arimatea, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet av rädsla för judarna, bad sedan Pilatus om att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick då och tog hand om hans kropp. Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus på natten. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring trettio kilo. De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de väldoftande salvorna, så som judarna brukar göra vid begravningar. Vid platsen där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. Där lade de Jesus, eftersom det var judarnas förberedelsedag och graven låg nära. (Johannesevangeliet 19:38-42 SFB14)
Kvinnorna som hade kommit med Jesus från Galileen följde efter och såg graven och hur hans kropp blev lagd där. Sedan återvände de hem och gjorde i ordning väldoftande kryddor och oljor. Och under sabbaten var de i stillhet efter lagens bud. (Lukasevangeliet 23:55-56 SFB14)