Och Jesus kom till en samarisk stad som heter Sykar, nära den mark som Jakob gav till sin son Josef. Där fanns Jakobs brunn. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen. Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig lite att dricka.” Hans lärjungar hade gått bort till staden för att köpa mat. Den samariska kvinnan sade till honom: ”Hur kan du som är jude be mig, en samarisk kvinna, om något att dricka?” Judarna umgås nämligen inte med samarierna. (Johannesevangeliet 4:5-9 SFB14)
Det här är ett av de bästa kapitlen i Bibeln tycker jag. Jesus struntar ,bara i de här verserna, i två av den tidens regler. Han talar med en främmande kvinna, otänkbart på den tiden. Han struntar också i rasfördomar, en jude fick inte prata med en samarier. Han kan verkligen vara vårt föredöme.
Senare i kapitlet gör Jesus upp med ytterligare en fördom.
Våra fäder har tillbett på det här berget, men ni säger att platsen där man ska tillbe finns i Jerusalem.” Jesus svarade: ”Tro mig, kvinna, det kommer en tid när det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern. (Johannesevangeliet 4:20-21 SFB14)
Jesus ger oss frihet att be var som helst.
Men det kommer en tid, och den är redan här, när sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning. Sådana tillbedjare vill Fadern ha. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” (Johannesevangeliet 4:23-24 SFB14)
Läs gärna hela kapitlet och du får se hur Jesus genom samtalet upprättar kvinnan som inte hade något värde i människornas ögon. Genast börjar hon tjäna Honom genom att vittna om Jesus och hela stan kom för att lyssna till Honom.
Bön: Herre tack för att vi kan tillbe dig i ande och sanning var vi än befinner oss.
Sång: Det finns en källa