Men när tiden var inne sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att friköpa dem som stod under lagen så att vi skulle få söners rätt. Och eftersom ni är söner har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: ”Abba! Far!” Alltså är du inte längre slav utan son. Och är du son är du också arvinge, insatt av Gud. (Galaterbrevet 4:4-7 SFB14)
Hur många bibelställen handlar inte om Gud som vår Far, att vi är Hans barn. Här i Galaterbrevet talar Pauls mycket om den frihet vi har i Gud. Han jämför de som helt håller Mose lag med slavar med de som funnit Kristus och blivit fria från alla lagar och paragrafer och följer Jesus av fri vilja. Men liksom barn kan vi inte leva hur som helst för det. Vi har en kärleksfull far som leder oss och förmanar oss. Vårt förhållande till Gud som gör att vi ropar – Pappa, pappa.
Till dig som har haft ett svårt förhållande till din egen mänskliga pappa vill jag säga:
– Här har du den fullkomliga pappan, vänd om till honom, sök honom.
Själv har jag haft en underbar pappa och det har hjälpt mig i mitt förhållande till Gud som Far. Även min pappa hade ett gott förhållande till Gud. När han låg på sin dödsbädd sa han ofta pappa…..pappa. Då trodde jag att det var sin jordiska pappa han talade till men jag tror nu att det var sin himmelske Far han talade till. ABBA! FAR!