Apg. 27:33 Just innan det dagades uppmanade Paulus alla att äta. Han sade: ”I fjorton dagar har ni nu väntat och varit utan mat och inte ätit något. 34 Därför uppmanar jag er att äta. Det behöver ni för att bli räddade, för ingen av er skall förlora så mycket som ett hårstrå på sitt huvud.” 35 När han hade sagt detta, tog han ett bröd, tackade Gud inför dem alla och bröt det och började äta. 36 Då fick alla nytt mod och tog sig mat, också de. 37 Vi var allt som allt tvåhundrasjuttiosex personer ombord
Det här är en otroligt spännande historia. Paulus var fånge och skulle föras till kejsaren i Rom för att dömas . Med sig hade han en officer som hade befälet över honom plus flera medfångar. Det var på hösten och dåligt väder. Flera ggr under resan fick Paulus varningar från Gud hur de skulle göra i olika svåra situationer men ingen ville lyssna på honom. Men så när alla tror att de ska gå under berättar Paulus följande:
– 23 En ängel från den Gud som jag tillhör och tjänar stod nämligen bredvid mig i natt, 24 och han sade: Frukta inte, Paulus. Du skall stå inför kejsaren. Och se, alla dem som seglar med dig har Gud skänkt dig. 25 Var därför vid gott mod, ni män. Ty den tilltron har jag till Gud att det blir som han har sagt mig. 26 Men vi måste kastas upp på en ö.”
Nu trodde alla på honom och när han sade åt dem att äta lydde de honom och fick därför krafter att ta sig i land när de sedan gick på grund och allt blev som Paulus hade sagt. Det är så jordnära och vardagligt det här när Paulus säger till passagerarna på båten att äta. Gud är inte en Gud bara för det andliga. Han ser också till våra kroppsliga behov och förstår vad vi behöver.
jag kommer att tänka på när Jesus hade predikat för flera tusen människor en hel dag och förstod att de var hungriga. Då förvandlade Han några bröd och fiskar så att det räckte till alla och blev sju korgar över.
Bön: Tack Herre att vi kan lita på att du har omsorg om oss i alla svåra situationer som vi kan komma i i livet.