Onsdag den 16 november 2011.
Nu sitter jag igen framför min kära dator för att skriva några rader om dittan och dattan, jag tycker att vi pensionärer har det jättebra, vi skall inte klaga. Vi får vår lön omkring den tjugonde varje månad, utan att behöva anstränga oss så mycket, det är väl bra eller hur? Jag har det jättebra aom pensionär och det är jag verkligen oerhört tacksam över.
Det var annat när jag växte upp, det var en stor fattigdom särskilt för oss torparbarn, vi fick veta av att vi tillhörde botten skiktet i samhället. Men jag är ändå tacksam att jag fick komma till torparfamiljen, i vänsterbotten. Där mamma Karin hade fött 9 barn och tog
hand om mig vid 4 veckors ålder 1930, bra gjort men så var det krutgummor på den gamla goda tiden, jag tror att många av nutidens kvinnor inte skulle klara en sådan arbetsprestation. Vilka kvinnor som har funnits.I nutid finns det också sådana kvinnor , min fru, hon har kommit hit varenda dag för att hälsa på mig under tiden som jag är här utom i dag, gatan var som en isbana, det var oerhört halkigt det skulle ha varit väldigt dumt att ge sig ut på vägarna en sådan dag som denna. Men jag vet att hon kommer en annan dag och det ser jag med glädje emot.