Luk. 1:Några dagar senare skyndade sig Maria iväg till Elisabet. Hon gick upp till den stad bland Judeens berg där Sakarias bodde, och gick in i hans hus och hälsade.
När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon blev fylld av Guds heliga Ande och ropade högt till Maria: ”Gud har gett dig mer gott än någon annan kvinna, och allt gott har han gett till ditt barn. Vilken ära för mig att mamman till min Herre kommer på besök. I samma stund som du hälsade på mig och jag hörde din röst, sparkade barnet till av glädje i min mage. Du kan vara lycklig som litade på Herren Gud, för han ska infria sitt löfte till dig.” Maria svarade: ”Jag vill hylla Herren av hela mitt hjärta! Jag jublar över Gud, han som räddar mig! Maria stannade hos Elisabet i ungefär tre månader och återvände sedan hem. (Lukas 1:39-47, 56 BSV)
Vilken underbar beskrivning av kvinnlig vänskap.Texten visar hur Gud gav dem åt varandra till stöd. De behövde inte stå ensamma inför världen. De hade båda en liknande upplevelse. Elisabet hade inga barn förut, hon var nu i klimakteriet men hade genom Guds ingripande blivit gravid. Barnet hon bar på varJohannes. Han skulle bli den som förebådade att Jesus skulle komma. Maria bar på Jesus, världens frälsare. Barnet i Elisabet spratt till när Jesus mamma kom.
Maria blev kvar hos Elisabet i 3 månader. Det skulle ha varit intressant att vara med där och höra deras samtal, höra hur uppfyllda de var av det som hänt dem, och deras funderingar över det som skulle komma i framtiden.