För en liten stund sedan kom jag hem från vårt bibelstudium. Idag handlade det om när Jesus säger Jag är uppståndelsen och livet! Jag har aldrig velat prata så mycket om himlen eftersom jag upplevt att det kan vara en flykt från verkligheten, att jag ska vara passiv och vänta på himlen -då ska det bli härligt, men Jesus säger jag är, inte jag var eller jag kommer att vara. Han är just nu.
Jag vet inte om det beror på att jag blivit äldre, men tanken på himlen känns härligare och härligare.Jag vet ju att den stunden inte är alltför långt borta längre, högst 20-25 år om inte Jesus kommer tillbaka innan dess.
Vi blev så välsignade av alla dessa bibelord som handlar om att döden har mist sin udd genom det som Jesus gjorde på Golgata och när Han uppstod från de döda. På ett annat ställe står det att Han ska torka våra tårar. Tänk att de händer som botade sjuka, som genomborrades av spikarna på korset ska ta vårt ansikte i sina händer och torka våra tårar och sedan ska vi aldrig gråta mer. Underbart!
Det är stor skillnad på att vara deprimerad och vilja dö och att längta till himlen när allt blir jobbigt runt oss. Hur meningslöst skulle inte livet bli om det inte fanns något efter att vi slutat leva här nere.
Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv