En god hustru, var finner man en sådan? Långt mer än pärlor är hon värd. På henne litar hennes mans hjärta och han saknar ingenting. I alla sina livsdagar gör hon honom gott, aldrig ont. Omsorg har hon om ull och lin, och hennes händer arbetar med lust. Hon är som en köpmans skepp, fjärran ifrån hämtar hon sin mat. Medan det ännu är natt stiger hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del. Hon har planer på en åker och skaffar sig den, av sina händers förvärv planterar hon en vingård. Hon fäster ivrigt upp sin klädnad och går till verket med starka armar. Hon märker att hennes arbete går bra, hennes lampa släcks inte om natten. Hon sträcker händerna mot spinnrocken, och fingrarna fattar om sländan. För den betryckte öppnar hon sin hand, hon räcker ut sina armar mot den fattige. Hon fruktar ej för sin familj när vintern kommer, ty alla i huset är klädda i scharlakansfärgad ull. Täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur. Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste. Linneskjortor gör hon och säljer, köpmännen förser hon med bälten. Kraft och värdighet är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer. Hon öppnar sin mun med vishet och har vänlig förmaning på sin tunga. Hon vakar över ordningen i sitt hem och äter ej sitt bröd i lättja. Hennes barn står upp och välsignar henne och hennes man berömmer henne: ”Många duktiga kvinnor har funnits, men du, du överträffar dem alla.” Älskvärdhet kan bedra och skönhet är en vindfläkt, men prisas skall den hustru som fruktar HERREN. Låt henne få njuta frukten av sitt arbete och må hennes gärningar prisa henne i portarna. (Ordspråksboken 31:10-31 SFB14)